Inlägg

Våra fantastiska volontärer

1 september 2012

BAS i Nepal har haft en hel del volontärer de senaste åren, fantastiska människor som har hjälpt till och bidragit med otroligt mycket till både organisationen och individer på plats i Nepal. Dessa personer hjälper ofta till även hemifrån och fortsätter sitt arbete för att hjälpa behövande, från Sverige.

Häromdagen fick vi ytterligare ett bevis för detta; ett fantastiskt meddelande från två tidigare volontärer, deras engagemang för BAS gör oss väldigt glada och vi tackar ödmjukast för deras donation till härbärget.

Hej BAS!

Under den gångna sommaren har jag (David Furuholm) och min Sambo (Erika Karlsson) haft en utställning i Hagelstad på Öland för att samla in pengar till BAS.

Utställningen har främst bestått av bilder som jag ritat, men även bilder jag samlat genom tidningar mm. Genom utställningen har jag försökt framhäva samhällsproblem i Sverige, Nepal och världen. Bilderna bjuder på mycket kritik och ilska, hopp och kärlek. Den främsta inkomstkällan har varit genom vykort med egna motiv som vi sålt under sommaren.

Hösten -10 var vi i Nepal och bodde tillsammans med de boende på Society Home i en och halv månad. Det var fantastiskt roligt, jobbigt och lärorikt. Det är verkligen ett privilegium att få ha bott tillsammans med familjerna och människorna på BAS. Jag längtar ofta tillbaka och ser mycket fram emot nästa gång jag kan få komma till Nepal och BAS.

På Öland pryder skyltar om konst hela väg 136, som går längs ön. Konkurrensen är stor och besökarna till vår utställning har varit ganska få. Men det viktigaste för oss har varit att vi lyckas genomföra projektet. Och vi är nöjda med de 3935:- vi har samlat in. Vi vet att allt gör nytta, hur ”liten” än gåva än är.

TACK FÖR ATT NI FINNS OCH DET FANTASTISKA ARBETE FAMILJEN KHAREL, BAS, VOLONTÄRER I NEPAL OCH SVERIGE GÖR!!

”Försöker skakar liv i en trasig värld, försöker få liv i en trasig värld” – Vånna Inget

David Furuholm

Volontärhälsningar!

En hälsning från Ville Niskala, en av våra nya volontärer på plats i Kathmandu.

Hej,

Jag är ny volontär hos BAS i Nepal. Jag heter Ville och kom till Kathmandu för några dagar sedan. Rita och Ramesh tog emot mig med ett fint ”Namaste” och förde mig direkt till härbärget där en väskbärare väntade i form av en ung herreman.

Ramesh har kört runt mig i Kathmandu och det man kan säga är att trafiken är kaos och att Kathmandu är en skitig stad där det flesta saker saknar struktur. Vad jag har förstått så slåss de giriga politikerna bara om makten och därför blir folket lidande. Därav behövs verkligen BAS, som är den enda organisationen i Kathmandu som tar emot sjuka personer, folk som är så fattiga så de inte kan betala för sin medicin, behandling eller boende.    

Rita har tagit med mig till sjukhuset som BAS samarbetar med, där en cancersjuk pojke är i ett väldigt kritiskt tillstånd. Rita hjälper till så gott hon kan med praktiska saker och jag följer mest med. Utan Rita och BAS skulle pojken inte ha möjlighet att få behandling. Så här är det med många av de människor som BAS tar hand om. De har ingen annan och utan BAS och Rita skulle de personerna högst antagligen lämnat oss för länge sedan.

På härbärget är det annars full och härlig fart. Barnen tillsammans med de andra som bor här, hjälper till så att allt fungerar. Mat ska lagas, kläder ska tvättas, huset ska städas och de som inte kan äta själva ska matas. Barnen är med och hjälper till och gör det gladeligen. När det finns tid över leker de och underhåller mig när jag får långtråkigt. Vi spelar mycket spel och hittar på olika lekar. Jag tror de har roligt, åtminstone har jag det!    

// Ville

Mycket bus blir det på härbärget!

 

Deepa hjälper gärna till att sköta om de adopterade barnen på härbärget

 

Dagens läxläsning

Mitt besök hos BAS

Jag heter Lina Cronzell, är 32 år och bor i Malmö. I slutet av december fick jag möjligheten att under min julledighet åka till Nepal för att besöka BAS.

Äntligen blev det min tur att få besöka BAS i Kathmandu, få en inblick i organisationens verksamhet, möta patienter och dess anhöriga och förstås att få stifta bekantskap med organisationens grundare Rita Kharel med familj. Det blev en oerhört givande, om än alltför kort, vistelse hos BAS och jag kan bara instämma i det som tidigare volontärer vittnat om; BAS bedriver en mycket viktig verksamhet på plats i Kathmandu och det allra, allra mesta utförs av ideella krafter. Jag har träffat fantastiska människor som trots sjukdom och knappa medel ändå orkar kämpa på, och som också visar oerhörd tacksamhet gentemot familjen Kharel, BAS och det stöd man fått genom organisationen.

Såsom tidigare berättats om här i bloggen är det ett stort antal människor som under åren tagit del av BAS insatser, genom ekonomiska bidrag såsom inköp av mat och mediciner, genom mental stöttning och framför allt genom möjligheten att få bo på härberget. Behovet är enormt och konstant och det är svårt att förstå hur Rita, hennes familj och andra som finns i verksamheten orkar kämpa på. Men övertygelsen finns där och många års erfarenhet av att man med små medel och med stor envishet kan få mycket åstadkommet ger ork att arbeta vidare. Men medicin och medicinska insatser är dyra, också i ett land som Nepal. Därför behövs, utöver ideella insatser, också ett fortsatt ekonomiskt stöd från givare i Sverige. Under mina två veckor på BAS fick jag se åtskilliga exempel på olika insatser som blivit möjliga genom stöd från bland annat svenska givare. Jag har fått vara med när Rita prutar ned priset på syrgastuber, plasthandskar, frukt, läkarinsatser på sjukhusen osv osv, allt för att pengarna ska räcka till så många patienter, så mycket medicin, mat och insatser som möjligt. Tack BAS för denna lärorika och otroligt givande vistelse. Tack för all värme, generositet och all den glädje jag mötts av från familjen Kharel och alla på härberget. Det blev ett kort besök denna gång, men jag hoppas vi ses snart igen! /Lina

Volontären Linas berättelse om Devi Goli

Det här är Devi Goli, en 28-årig kvinna från Parbat-distriktet, som nu tillfälligt bor på BAS. Devi gifte sig när hon var 15 år, har två barn, en dotter på nio år och en son på 11. När Devi var 22 år lämnade hennes man henne för en ny kvinna. Familjen har det tufft ekonomiskt, men har lyckats relativt bra trots detta. Hon började arbeta som sömmerska och studerade på kvällsid för att lära sig läsa och skriva ordentligt. Fram till dess att hon blev sjuk har hon arbetat på sitt egna företag med att sy. Hon bor tillsammans med sin mamma och sina två barn.

Sedan Devi blev sjuk har hon haft ett utdraget lidande med flera operationer och långa sjukhusvistelser. Det började med att hon fick problem med sin lever och därefter även njurarna, vilket man inte lyckades behandla. Under två månader vistades hon på det regionala sjukhuset innan man där konstaterade att man inte kunde hjälpa henne ytterligare. Hennes mamma lyckades med hjälp av släkt och bekanta samla in pengar för att bekosta en resa för Devi till Katmandu för vidare behandling. Hon låg därefter en månad på ett av sjukhusen i Kathmandu och blev opererad för njursten. Inte heller denna behandling gjorde henne frisk och med de sista insamlade pengarna från släkt och bekanta sökte de sig till Teaching Hospital. De hade inte tillräckligt med pengar för att täcka all behandling, men Devis mamma och syster kämpade för att övertyga läkarna och till sist gick de med på att hjälpa Devi. Hon opererades på nytt, blev inte bra och fick mindre och mindre ork att fortsätta kämpa.

Jag och Rita besökte henne och familjen på sjukhuset och hon var då så svag att hon inte orkade äta eller öppna ögonen. Men läkarna på Teaching Hospital visade ytterligare stöd och såg till att hon kom i kontakt med ett privat sjukhus och bekostade ytterligare behandling där. Man utförde en femte operation och det verkar nu som att Devi är fri från njursten och vidare problem med njurar och lever. Hon är fortfarande väldigt svag och har nu fått möjlighet att vila upp sig på BAS, innan hon är stark nog att återvända till sin hemby och sina barn. PÅ BAS får hon mat, husrum och hjälp med betalning utav medicin. Devi kom för övrigt i kontakt med BAS genom sin syster, som bor på BAS under tiden som hennes son Aditya behandlas för cancer (se tidigare inlägg).