Okategoriserade – Sida 19

Nu är det dax – BAS fest den 19 oktober!

Nu är det dax!
– äntligen är den 19 oktober nära och BAS hälsar dig välkommen till årsmöte & fest –

Glömt anmäla dig?! – Gör´t idag eller senast torsdag 10 oktober till info@basinsweden.org.

Vi utlovar purfärska hälsningar från Rita och hela BAS gänget i Nepal, husesyn i BAS huset, fotoutställning i stort format, volontärer som berättar,
MC-resenärer som tar oss på äventyr, musik och mat förstås
– en dag i härlig BAS anda =) Namaste!

På jakt efter Solstrålar!

BAS huset i Kathmandu stod klart för inflyttning i våras, huset är fantastiskt och stärker BAS i kropp och själ. Dock är det en del kvar att fixa med huset och det viktigaste just nu är att ordna med solpanel.

I Nepal är elförsörjningen ett stort problem, pga dålig infrastruktur så är det många tider på dygnet inte möjligt att få el via elnätet, mellan 6 till 12 timmar per dag är det strömlöst i Kathmandu. Det är utmanande att leva och bedriva verksamhet här när el inte finns – utan el inget ljus och inte heller någon fungerande vattenpumpen och därmed inget vatten. När barn har bajsat ner sig och du ska byta blöjor då är du tacksam över såväl vatten som ljus och det är inte helt enkelt att koka ris till 50 personer utan vatten och el!

Idag har vi en liten solpanel som ger lite lite el till ett par lampor inomhus under de tider det är elavbrott.

Önskan är att BAS huset framöver helt ska klara sig med solpanel, för såväl varmvatten som för all el – för BAS bästa och för miljöns bästa!

Vi tänker oss en solig plan i två steg:

Steg 1 – viktigast just nu är solpanel för varmvatten, detta för att kunna tvätta barnen i lite varmare vatten än iskallt och kunna tvätta kläder och lakan och faktiskt få dem rena.
Vi har hittat en bra och pålitlig nepalesisk leverantör som dessutom är villig att göra en social insats för BAS och ger ett pris utan förtjänst och gratis arbetskostnad.
Priset är 110 000 Nrp = ca 7 000 Sek
Detta inkluderar, vattentank för 600 liter och 6 solpaneler inkl garanti på 25 år.

Steg 2 – för att bli helt oberoende det opålitliga elnätet och alltid ha vatten med fungerande vattenpump, ljus, fungerande syrgasmaskin till patienter så behövs solpanel till en kostnad om 245 400 Nrp = ca 17 000 Sek
Samma leverantör och villkor som ovan.

Vill du vara med och fånga solstrålar till BAS solen?
– sätt in valfritt bidrag till BAS bankgiro 434-9866 eller betala via PayPal här på hemsidan.
Märk din gåva med ”Solpanel”.

Soliga hälsningar från Rita, Ramesh, Rekha, Raj o Maria i Kathmandu

BASbehov – läxhjälp

BAS verksamhet står som ni vet på två ben – hälsa och utbildning för folket i Nepal.
BAS bedriver sedan i februari i år ett projekt för skolbarn i södra Nepal, i byn Jhurjhure i Chitwan. Ritas pappa Ek Raj Oli och Ritas mamma Rama Oli har upplåtit nedervåningen i sitt hus för skolprojektet. På bilden ser ni Rita, hennes pappa, några av skolbarnen tillsammans med lärarna Asta Dhakal och Asmita Siwakoti.
Projektet som förhoppningsvis blir en stadigvarande verksamhet är ett sätt att främja utbildningen i Nepal. För många barn i Nepal är barndomen och skoltiden svår och hård och de ges många gånger inte tid, ork eller pengar till skolan och läxläsning vilket resultrar i att många slutar skolan redan efter tredje klass.
BAS vill möjliggöra för barn att med stöd av vuxna få hjälp med skolarbetet och sina läxor i en rogivande miljö. Hos oss får barn som aldrig någonsin får läxhjälp hemma möjlighet att ägna två timmar varje eftermiddag till skolarbete och aktiviteter tillsammans med andra barn. Till oss kommer barn som annars tvingas arbeta efter skolan eller som lämnas vind för våg efter skoldagens slut, barn som helt får sköta sig själva, sju- åttaåringar som sköter hushåll och syskon…listan kan göras lång. Här får de en paus från alla krav, föräldrar som slår och super, syskon som ska skötas, mat som ska lagas – en stunds lugn och ro tillsammans med andra elever och vuxna.
Syftet med projektet är också att möjliggöra möten mellan barn från hög och låg kast. Vi tror att denna typ av verksamhet på sikt kan bidra till att barn som tillhör låg kast får samma möjligheter som barn med hög kast – att få fullfölja en skolgång och att få ta del av det samhälle som idag förvisar dem till ett livslångt utanförskap.

Idag är det mellan 25-35 barn från klass 1-6 som deltar i projektet och fler står på kö att få vara med. Behovet är enormt och vi ser efter projektets första halvår att det har en enorm betydelse på individnivå. Vår förhoppning är att vi även kan göra påverkan på strukturnivå.

Häromdagen fick jag möjlighet att träffa alla barnen i Ritas föräldrars hus – när barnen kom vid fyratiden på eftermiddagen fylldes huset av barn med en ivrig kunskapstörst. Här behövs inga morötter – alla älskar skolan och läxor och äntligen har de funnit någonstans att få studiero och stöd.

=) Maria Leiner

På väg!

Ficklampan och lakritsen är packad, ryggan börjar bli fylld till bredd och höjd och kroppen börjar fyllas av en go på-väg-känsla.
Borde ju känna mig van, det är femte gången och femte året jag styr kosan österut till himmelska Nepal. Men varje resa är ju ett nytt äventyr, nya upplevelser, nya möten och nya möjligheter…vem vet vad som väntar på den här turen!

Den där ljuvligt vackra naturen med de svindlande höjderna – som för en del blir en förtjusande och kittlande upplevelse men som för många innebär en förbannelse som omöjliggör en infrastruktur och som ständigt utmanar hårt och skoningslöst i vardagslivet.
Dofter av kryddor, ljud av tempelklockor och en rörig röra av tutande bilar, mopeder, ivriga gatuförsäljare, byggnadsarbetare, kvinnor vackra tyger, herrelösa hundar – snart är jag mitt i det myllrande Kathmandu.
Härbärget – ett nytt ståtligt hus med ännu ståtligare boende. jag väntar med spänning på att få uppleva det som vi under senaste åren slitet hårt för, BAS nybygge.
Det är människorna som gör BAS och snart, alldeles snart får jag äran att få träffa dem alla.

Vi ses här på bloggen de närmaste veckorna, tror att regnperioden fyllt vattenreserverna så att det finns lite el då och då…

Namaste!

=) Maria Leiner

Välkommen till BAS-fest den 19 oktober i Malmö!

Hur är det att volontära hos BAS? MC-resa i Nepal, funkar det? Varför startades BAS? Hur ser det nya härbärget ut och vilka bor där egentligen? Hur lever man utan el och ständig uppkoppling?
Kom på BAS-festen den 19 oktober så får du svaren på allt och lite till =)
Varmt Välkommen! Sprid gärna inbjudan!

BAS-familjen växer

Tvivlar du någonsin på att BAS behövs är det bara att läsa de senaste rapporterna om människor vars väg till återställd hälsa görs lättare tack vare organisationen.

Phul Kumari B.K, som tillverkar metalltallrikar i Sarlahi i södra Nepal, kom till Katmandu med ett infekterat ben. Den 57-åriga fyrbarnsmamman hade skadat en tå när hon föll av en stege, och inte fått rätt vård i hemregionen. Läkarna i Katmandu konstaterade att infektionen spridit sig snabbt och att hon kanske hade förlorat benet om hon anlänt två dagar senare.

Såret måste läggas om varje dag, och tills det är läkt bor Phul på BAS härbärge.

Sashi Kala Oli är en av många nepaleser som förgäves söker hjälp hos ”häxdoktorer” när de har hälsoproblem, ofta i kombination med att de inte får den hjälp de behöver i den lokala sjukvården.

12-barnsmamman från det bergiga Salyan har i fem år haft problem med en utväxt på halsen. Det tog tre år för hennes lokala sjukhus att inse att den medicin de gav henne inte hjälpte, och remittera henne till Katmandu.

På undervisningssjukhuset där misstänkte läkarna att det handlar om en tumör, och den har skurits av och skickats till Indien för prover. Resultatet har ännu inte kommit tillbaka.

Det var 50-åriga Sashis svärson som tog henne till BAS. Han bodde själv på härbärget för sex år sedan när han undergick behandling.

Rijan Marasini föddes med skador i magen och hål i hjärtat. Hjärtproblemet upptäcktes när han var 3 månader gammal, men då var han för liten för att opereras. Nu är han 1,5 år och bor på BAS i väntan på sin tur i operationskön. Hans morfar, som jobbar i Indien, bekostar hans behandling.

Kunti Devi Kadayat är en seg kvinna. För sex år sedan blev hon blind på ena ögat i en olycka. Medan hennes make, likt många andra nepaleser, jobbade i Indien, tog hon hand om fyra barn, odlade familjens mark och födde upp boskap.

Men så föll hon från ett mangoträd och bröt ryggen och skadade magen. Det lokala sjukhuset kunde inte hantera de komplicerade skadorna och skickade Kunti till Katmandu där hon opererades omedelbart. Hon behöver regelbundna uppföljningar och bor under tiden hos BAS.

Hennes man och bror följde med henne till Katmandu och sov på sjukhusgolvet i tre nätter.

Femåriga Bibas Shrestha bor på BAS i väntan på att resultat från ett benmärgsprov ska komma tillbaka från Indien. Han har haft feber sedan han var tre månader gammal och läkarna på Kanti barnsjukhus i Katmandu misstänker att det handlar om cancer.

Bibas behandling bekostas delvis av hans by, samtidigt som sjukhuset står för en del av kostnaderna.

Kök och sovsalar klara i härbärget

Trots avbrott framtvingade av skyfall och elavbrott går arbetet med BAS nya härbärge stadigt framåt. Nu är även köket i det närmaste färdigt, och sovsalarna fylls med gäster. Det finns ett särskilt rum för barn med cancer.

En allmän sovsal är också klar.

Det ny köket blir jättefint, med en diskbänk som inte bara är funktionell, utan skulle platsa i vilket inredningsmagasin som helst. Blank betong är det nya svarta.

Hejdå Nepal, Tack BAS!

Imorgon är vår sista dag på BAS och i Nepal. Tack för oss, ni har varit grymma!
Bäst av allt är att vi har fått lämna över till tre superinspirerande volontärer från Australien! Så här i härbärget kommer allting att flyta på hur bra som helst.

Vi kommer att saknar er:

1 ny patient + 1 nytt projekt = vardagsmat för BAS

1 ny patient har anlänt….

Detta är Bombahadur Tomangs, 28 år. För fyra dagar sedan kom han till BAS eftersom Teaching sjukhusets alla sängar är fulla. För tio år sedan trillade han av ett träd när han var ute för att hämta gräs till djuren på gården. Han bröt då båda benen och ryggen, han tappade talförmågan och kunde inte längre känna igen sin familj. Två månader låg han på intensiven och i flera år har han behövt gå på ständiga återbesök och olika terapier – än i dag är hans talförmåga väldigt begränsad och han kan bara gå med hjälp av stödredskap. Hans familj är väldigt fattig men tack vare en bra kontakt till en politiker i byn har han fått hjälp med medicin och vård. Denna gången har han kommit till Kathmandu för att ta ut stålskenorna i benen. Hans far har följt honom hit och går nu dagligen till Teaching sjukhuset för att se om de har kommit längre fram i kön. Det är tydligen många som väntar och det är ett stort problem för de båda. Förutom de 10 h bussresa för att komma till Kathmandu har Bombahadur också behövt bäras över Rosi-floden av fyra bärare. Nu när monsunen är som starkast växer floden för var dag som går och de är oroliga att inte kunna korsa den på vägen hem…

1 nytt projekt har startats…

Detta är högar med nytryckta skrivhäften som just nu fyller kontoret på BAS. Och fler är på gång! På fram- och baksidorna är BAS logga och hälsoinformation. Med hjälp av läkarna på Kanti Hospital har Rita sammanställt information om cancer och dess tidiga symptom, generella hygientips samt uppmaningar om att tidigt söka läkarvård när man känner sig sjuk, istället för att gå till ”trollkarlar” eller ägna sig åt att fördöma ”häxor”. Skrivböckerna ska delas ut i flera skolor på landsbygden och Ritas förhoppning är att barnen har dem länge och hinner läsa informationen flera gånger.

” I have learned in life that if we want to do a change, we should start with our children. Children are like raw mud and the things we learn in our childhood will stay with us forever. That is why I want to direct most of my projects to the children instead of grown ups.”

Skrifhäftena har tryckts med stöd av hälsodepartementet och med pengar från tobaksfonden.

May I introduce…?

…the other volunteers sharing our daily work here in BAS organisation!

Today it is their last day and I have taken the opportunity to ask them a little about their experiences. Some of their thoughts will be documented and put together with input from later coming volunteers at BAS. Maybe this can be a way to take care of all those ideas that never had the possibility to leave our head and be put in action. If you have any idea of how to best capture thoughts in a word document – please comment below.
For now, a short introduction:

Lotti Marijne

Utrecht, Holland
24 years old
Works with disabled people at home
Been in Nepal for 2,5 weeks

”Just by being here you are making a change – I have learnt not to set the bar too high for myself.”

How did you find out about BAS?

I came in contact with BAS through TravelActive, offering volunteering in Nepal. BAS was one of their institutions you could choose and I picked it because it was a work I knew from home and because I wanted the experience from another country with different circumstances.

What were your expectations?

I came here without expectations because I was pretty scared about what I was going to see here. But conditions weren’t as bad as I had expected. In my two weeks at BAS I have been able to give that little extra, a relief for the women working here everyday. Of course I wanted to do a change that would last, and I am not sure if I have done that. Maybe I have been here too short for doing that. Also it is hard to do bigger changes alone. I really enjoyed the daily care and got carried away with that. But changing diapers and giving love to disabled people for two weeks is more than nothing. Just by being here you are making a change – I have learnt not to set the bar too high for myself.

How has the work affected you?

I have become more conscious about myself and the way I work. I realized I am a stronger person that I thought. I was scared that the work in Nepal would be overwhelming and too much for me to handle. After a while I realized I really had the opportunity to give the kids something extra, through that feeling I could let my fear go.
In a way Nepal is like an upside-down world. Staying here, and working under these circumstances make you realize how much you take for granted that does not even exist here.
The people have also made a huge impact on me. Certainly the ones here in the BAS shelter – they are so warm and welcoming. Being open-hearted to new people coming and working with you must be very hard in the long run – this I really want to take home with me and try to apply in my own work.

Julia Kosch

Dortmund, Germany
20 years
At home I just finished one year of volunteering social work. Coming back from my six month in Nepal I want to start my studies in the same field. Later I would like to work with refugees or homeless people.

”…volunteering is mostly for your own good, you do help a lot of course but the biggest change will happen inside of you.”

Why have you been working for BAS?
I came to Nepal wanting to work with disabled people, but everybody I asked told me that this would be impossible. So I had been working in four different orphanages in Kathmandu before I became friends with Lotti (see above) who told me about BAS and her work with the disabled children. As I came here I really found something great. Here they care a lot for the children, it might not be in the same way as we are used to at home but there is still a lot of love in this building.

Do you have any advice for coming volunteers?

Experience is not necessary but you should be open to learn about things and you have to be a caring person. It is not hard though, because these kids are so cute! Besides the daily care there are a lot of other things to do – if you have the eyes for it. For instance fun activities with the kids or construction work on the nearly finished building. Give yourself the time – just being here is a good thing. For me it has become clear though that volunteering is mostly for your own good, you do help a lot of course but the biggest change will happen inside of you.

What will stay with you going home?

I take with me the thankfulness of the people here. Also their welcoming has impressed me. They take you as you are and accept you. I will definitely miss the warm-hearted mentality of the Nepali people.

Floris Haig

Rhenen, Holland
20 years old
Studied International Development Studies and is now planning to switch to Sociology or Political Science
has been in Nepal for 14 weeks

”I really enjoyed building the road with other construction workers in front of the new BAS building.”

Why are you at BAS today?
Actually I have only been joining some friends that are all volonteering here at BAS. Now I have ended up coming here from time to time. Before that I worked as an english teacher in an orphanage – a challenging job as the childrens knowledge was on so different levels.
Even though I have done some volunteering at home and already being familiar with the Asian continent, the job here hasn’t been easy. But I liked it. I really enjoyed building the road with other construction workers in front of the new BAS building.