Välkommen Henrik Bengtsson, BAS nya volontär i Kathmandu!

Efter en lång och förväntansfylld resa till Nepal möttes jag av Rita och Ramesh. Jag hade tidigare hört väldigt gott om dem båda och mina höga förväntningar om deras personligheter stämde verkligen överens med bilden jag fått. 

Rita hade gjort ett halsband av blommor som jag fick direkt vid ankomst och jag kände mig redan väldigt varmt välkommen. I bilen diskuterade vi allt mellan himmel och jord samtidigt som jag försökte vänja mig vid denna trafiken här, det existerar inte direkt några rödljus eller filindelningar på vägen, men det gjode mig verkligen lugn att varken Rita eller Ramesh var förvånade över denna trafik.

Väl framme på BAS hann jag knappt öppna dörren innan 2 personer tog tag i min tunga packning och bar upp den på andra våningen och ställde denna utanför mitt rum. Jag gick igenom nedre delen av huset som var i stort sett tom. Men på våningen upp stod alla barn och vuxna som kunde stå upp på en linje med plockade blommor och glada miner för att ta emot mig. Jag kände redan här vilket varmt och välkommet hem detta var. Inte nog med detta, dem hade även ritat en väldigt fin skylt där det stod ’’welcome Henrik’’.

När jag hälsat på alla och tagit emot alla blommor visade Rita och Ramesh mig mitt rum och jag plockade fram mina presenter till barnen som jag tagit med mig ifrån Sverige. Där blandannat Lego och en dator. Barnen var oerhört tacksamma och satte igång med att bygga Lego direkt.

Jag hälsade på resterande barn som tyvärr inte fysiskt sett kunde delta i mottagandet. Varav 5 stycken cp skadade som lyckligtvis har blivit adopterade av BAS. Jag började packa upp men ville givetvis försöka lära känna barnen direkt och gick därför och satte mig med dem. Barnen tog fram alla deras leksaker för att visa och lära mig, fast jag inte kan ett ord av deras språk så spelade detta ingen roll. Barnen liksom jag blev trötta ganska fort av alla förväntningar och vi kröp därför tills sängs.

Efter att ha börjat komma in i rutinerna så har jag märkt några väldigt speciella saker. Personerna här är väldigt glada, under dessa dagarna har jag inte sett en ända ledsen person trots all sjukdom och fattigdom. Med ett leende på läpparna kämpar dessa barnen dagligen med deras sjukdomar och hjälper varandra. De små barnen som kan gå och leka hjälper dem som är sängliggandes.

Under denna tiden så är barnen som kan gå i skolan lediga vilket är tur för min del så jag kan lära känna barnen snabbt. Vi har spelat spel, byggt lego, och datorn har också kommit till använding. Som tur var fanns det några spel på datorn som vi har roat oss med. Vi gjorde därför verklighet av ett bowlingspel på datorn, eftersom jag misstänker att det inte finns någon bowlingbana i Katmandu eller i resterande Nepal så köpte vi 10 flaskor som käglor och fotbollen som jag hade med mig som klot.

Bollen kan även användas till fler än lekar vi kan föreställa oss, barnen är väldigt kreativa.

Under veckans lopp har jag umgåtts mycket med Rita och Ramesh samt deras dotter och son. Efter några dagar åkte jag med dem till deras hem och åt en god middag, deras son Raj har även visat mig runt i staden. Jag har sett många nya tempel och religiösa platser men även en del av vardagen här i Nepal.

Åter till BAS, under dem sista dagarna denna vecka så bestämde jag mig för att bjuda på kyckling eftersom det är högtid, detta uppskattades mycket och det blev en riktig festmåltid.

Vi har även efter väldigt många försök lyckats flyga såkallat kite som är liknande drake i Sverige som man gör under denna tiden. Barnen har fått låna min kamera som var väldigt roande och efter många fotograferingar så har jag tryckt ut bilder som vi under morgondagen ska klistra fast på en stor plansch som vi sedan ska pynta huset med.

Under min första vecka här förstår jag verkligen vilken tur dem vuxna/barnen som fått komma hit. Alla är ständigt glada och tacksamma för detta, fast så många personer bor på så liten yta så har jag inte sett något problem eller konflikt om detta.

Jag är väldigt tacksam över att få vara här och ser fram emot min tid här framöver.