Brist på gas i kallt Nepal

Då och då rapporterar Raj Kharel, BAS grundare Ritas son, från Nepal. Han skriver om vad som händer i samhället kring härbärget. Den här gången berättar han om läget i ett kallt och dyrt Nepal. För en svensk låter kanske inte temperaturer kring nollstrecket som särskilt kallt i ett land som trots allt är vant vid vad vi skulle kalla riktiga vintrar, men för den som saknar ordentliga kläder, eller någonstans att bo, är det farliga temperaturer.

”Vintern har slagit till i Kathmandu. Tidiga morgnar och sena kvällar kan temperaturen sjunka till under nollan. Ibland följs temperatursänkningen av regn vilket gör att det blir ännu kallare. Vår lilla Suku är förkyld och har feber.

Kylan gör att det är ovanligt mycket snö i bergen, och i Terai-regionen ligger dimman kvar hela dagen. Många människor har dött av kylan i Terai i år. Det finns ideella organisationer som samlar in varma kläder och filtar åt drabbade människor i Terai.

Det fina med vädret i Kathmandu är att även under vintern är dagarna varma. Då stiger temperaturen upp till 16 grader och det går att jobba som på sommaren.

Samtidigt som den bittra kylan intagit Nepal råder det brist på matlagningsgas. Folk måste vänta i många dagar på sin tur att få en gastub. BAS har känt av problemet, men tack och lov inte särskilt allvarligt. I tidningen står det att bristen är konstruerad. Priserna på bränsle har sjunkit och försäljarna vill inte sälja till det lägre priset, så de skapar en konstgjord brist på marknaden.

Den som gladde sig åt lägre bränslepriser fick snart nya saker att oroa sig över. Dels bristen på gas, dels att mjölkpriserna steg dramatiskt. Nu betalar folk mer för mjölken varje dag och varje dag står de i kö i hopp om att kanske få en tub med gas.”

Raj Kharel