Var dag ett äventyr!

1 juli 2011

Efter att ha varit ifrån härbärget ett par dagar så känns det underbart att komma hem igen.

Vi har varit och hälsat på Ritas familj i södra Nepal, i Chitwanområdet. Det var härligt att vara på landet, slippa avgaser och smog, dricka mjölk direkt från familjens buffel, plocka de sötaste mango och bananer i trädgården och vandra omkring på landsbygden. Den 40 gradiga värmen bidrog också till att det var helt ok att slänga sig i floden!

Borta bra men hemma bäst! Det är så skönt att vara tillbaka på härbärget igen. Efter en punktering, trafikstockning, timslång väntan på grund av bensinbrist och skyfall av monsunregn som spolar bort vägarna så var det härligt att igår kväll välkomnas av alla härbärgets boendes Namaste!

Sen var det var tjo o tjim hela kvällen i BASfamiljen 🙂

Bensinbristen ställer allt som oftast till det för nepaleserna. Nepal är näst intill helt beroende av Indien, 70% av importen kommer härifrån, däribland bensin. Nu är det, pga av problem med importen, helt omöjligt att få tag på bensin. Kilometerlånga köer slingrar sig fram för att få köpa de ransonerade två liter per person. Där det finns en bensinstation som fortfarande har bensin, bildas köer i alla riktningar. Alla ska in samtidigt, bilar, bussar, lastbilar, traktorer, motorcyklar och fotgängare som bär dunkar. Detta gör att den trafik som vill passera utan att tanka likväl hamnar i ett totalt kaos, oavsett om bensinstationen ligger inne i Kathmandu eller vid huvudleden på landsbygden. Tilläggas kan, en kö i Nepal är totalt olik en kö i Sverige – här är det vassaste armbågarna som vinner. Står du som svensk snällt på din plats så förblir du alltid sist. Man saknar snabbt svensk kömentalitet…

Maria Leiner och Per Lagneby