Härbärgets nya medlemmar

I december kom det nya personer till BAS. Här följer några korta beskrivningar om deras livsöden och hur BAS försöker hjälpa till.

Det här är Pushpa Dahal från Dolaka District i östra Nepal, 6-7 timmar med buss från Kathmandu. Pushpa är 5 år, lider av blodcancer och är här med sin mor. Behandlingen sker under en två-årsperiod av vilket ett år måste spenderas i Kathmandu. Pushpa och hennes mor blir således kvar på BAS ett helt år. Kostnaden för behandlingen är ca 45-50000kr. Familjen har lyckats låna ihop 5000kr från byborna i Dolaka. Var resten av pengarna ska komma i från återstår att se, men vi hoppas att sjukhuset kommer hjälpa denna familj. Pushpas pappa jobbar i armen och har en månadslön på ca 800kr. Hennes två bröder, 8 och 10 år, bor numera ensamma i Dolaka under veckodagarna då pappan jobbar. Pushpas problem började för 15 månader sedan med svår ledvärk. De sökte sig då till det lokala sjukhuset i Dolaka. De försåg flickan med en shaman som skulle sjunga ut värken. Detta fortsatte i 14 månader innan familjen tog sig till Kathmandu och här fastslogs det snabbt att Pushpa led av blodcancer. Nu hoppas vi på att hitta hjälp och finansiellt stöd för vidare behandling.

 

Laxman Pokhrel är runt 45 år och kommer från distriktet Morang, ca 15 timmar från Kathmandu. Laxman arbetade i 15 år som militärpolis, men slutade för sex år sedan i samband med oroligheterna kring regeringsskiftet. Han började då arbeta som byggnadsingenjör. Det var på grund av arbetet som han sökte sig till Kathmandu.

 
Efter endast några arbetsdagar faller Laxman plötsligt ihop på gatan. Polisen tar honom till sjukhuset där han ligger medvetslös i sex dagar. Under tiden tar BAS hand om honom då sjukhuset inte erbjuder någon behandling eftersom han inte har möjlighet att betala för sin vård. Med hjälp av Ritas kontakter lyckas man få sjukhuset att göra en hjärnröntgen på Laxman, som visade en hjärnblödning. Laxman bor nu på härbärget och lider av ganska svår minnesförlust och sinnesförvirring. Tillståndet förbättras varje dag men hans familj hemma i Morang vet inte vad som hänt än, då han är oförmögen att komma ihåg deras namn och telefonnummer. Eftersom hans tillfrisknande går snabbt är det mycket troligt att han snart kan återförenas med sin familj.
 

 

Aditya Nepali är en sex och ett halvt år gammal pojke som haft en cancertumör i axeln sedan han var 3 månader. Adityas familj består av hans mor och far och hans hans tre äldre syskon. Modern berättar att de levt ett bra liv på deras lilla bondgård i västra Nepal, där modern arbetat på gården och fadern som byggarbetare. De har haft pengar till barnens utbildning och varit utan skulder.

Adityas mor tog med pojken till sjukhus för första gången när han var 2 år. Innan sjukdomen upptäckts fick de besöka tre sjukhus, som inte var kapabla till att hitta sjukdomen. På Kanti hospital i Kathmandu, det stora barnsjukhuset, upptäckte man slutligen att Adityas led av cancer. En väldigt kostsam treårig behandling behövdes för att kurera Aditya och familjen blev tvungna att pantsätta hela gården för att kunna finansiera detta.

Sedan 6 månader tillbaka har Aditya och hans mor varit i Kathmandu. Alla pengar har i huvudsak spenderats på medicin och sjukhuskostnader. På grund av detta har modern varit tvungen att sova utomhus, utanför sjukhuset, i två månader. Tillslut vände hon sig till BAS informationsdisk på Teaching hospital och bad om hjälp. Varje månad krävs runt 400 – 600 kr för pojkens vård, vilket familjen inte har. Bristen på pengar har även gjort att de andra barnen inte har råd att gå i skolan eller söka till universitet. För att lösa deras situation försöker de låna mer pengar och med stigande skulder tar nu staten hälften av skörden från deras pantsatta lilla gård. Detta har även bidragit till en förvärrad familjesituation. BAS försöker därför hjälpa familjen och under behandlingstiden kommer pojken, tillsammans med sin mor, att bo på härbärget.