Livsöden som berör extra mycket
Något försenat kommer här en berättelse från mig, Katarina Kobosko som var tillbaka som volontär hos BAS förra året, 2012. Under min tid på BAS kom jag även denna gång i kontakt med en hel del tragiska livsöden, vilket tillhör vardagen i Kathmandu och på härbärget. 18-åriga Mithila Bissanks livsöde berörde mig extra mycket och det är henne jag nu vill berätta om:
När Mithila var 10 år dog hennes mamma och pappan gifte snart om sig. Styvmodern behandlade flickan dåligt och tvingade henne att slita med vardagliga sysslor i familjens hus, att fortsätta betala för Mithilas skolgång var inte på fråga. Efter något år lyckades dock Mithila själv få skolans rektor att efterskänka skolavgiften så att hon kunde gå klart grundskolan.
Vid 16 års ålder började Mithila få problem med sitt ena ben i form av svår smärta varpå vadmusklerna började förtvina. Hon kunde inte längre gå men familjen vägrade ta flickan till sjukhuset och först efter 5 månader lyckades brodern övertala pappan att låta Mithila besöka en läkare. Det visade sig att Mithila led av en ovanlig nervsjukdom. Med hjälp av en bypassoperation sattes nya nerver in i benet. Foten var så illa däran av infektion att bara halva kunde räddas. Mithila lider fortfarande idag av svåra fantomsmärtor i den främre, amputerade, delen av foten.
Efter två månader på sjukhuset insåg läkarna att även andra benet börjat visa på samma symptom. De utförde en ny bypassoperation och lyckades därgenom stoppa sjukdomen från ytterligare spridning. Däremot upptäcktes att Mithila utvecklat cancer i tarmarna som spridit sig till ena äggstocken och en stor del av livmodern. Detta krävde nya operationer men flickans familj vägrade nu betala för ytterligare sjukvård. Istället försökte de mörda henne under en av hennes permissioner från sjukhuset.
Mithila överlevde och lyckades ta sig tillbaka till sjukhuset där hon fick hjälp av en kristen organisation med de återstående operationerna. Flickan friskförkarades från cencern, men är för alltid infertil. Dessutom visade det sig att hennes kropp slutat producera både vita och röda blodkroppar. Hon behövde ny vård och blodtransfussioner varje vecka. Den kristna organisationen tog hand om henne i ett år, men då hennes mediciner var så dyra och de vita blodkropparna svåra att få tag på kunde de inte längre stå för hennes behandling. Hon var tvungen att återvända helt själv till sjukhuset och hoppas på att få gratis vård. Till råga på allt läkte inte hennes operationssår på ena benet och infektionen spred sig till låret.
Vi alla på BAS berördes starkt av Mithilas livsöde, faktiskt främst på grund av hennes positiva inställning sitt svåra tillstånd till trots. Hon ler alltid och är alltid glad. Dagligen plågas hon av smärta och vet inte om hon någonsin blir friskförklarad, men hon ser ljust på sin framtid och vill gå färdigt skolan för att sedan kunna få ett arbete och göra nytta, som hon uttrycker sig.
Sjukhuset står nu för två av de nödvändiga elva medicinerna men resterade har Mithila inte råd att köpa. Det blod hon behöver har hon inte heller lyckats få tag på. Sjukhuset har däremot gått med på att operera henne ytterligare en gång avgiftsfritt, om hennes infektion förvärras, under förutsättning att BAS hjälper till att ta hand om henne. BAS kommer hjälpa Mithila med sjukvård, mediciner och blodtransfusioner. När hon är tillräckligt stark ska hon få hjälp med att avsluta sina studier och om hon orkar får hon samtidigt arbete vid BAS informationsdisk på Teaching Hospital. Vi är så glada att kunna hjälpa Mithila och välkomnar henne till BASfamiljen!