En dag på BAS

Nu har vi varit på BAS i en vecka, och har börjat få en bild av hur en typisk dag på BAS ser ut. Ganska mycket handlar om att ta hand om de fem barn med CP-skador som bor permanent på BAS. De heter Sanjok, Salina, Sangita, Sumit och Kanti, och bor i rummet intill. En del tid ägnar vi också åt att försöka underlätta för Santi, en flicka med autism som också bor här. Vi kommer att skriva mer om de här barnen vid andra tillfällen.

Dagen börjar i alla fall ungefär vid sju på morgonen, då vi får te och ägg. Det är väl så nära frukost vi kommer, för matrutinerna ser lite annorlunda ut än vi är vana vid. Efter frukosten hjälper vi till att byta blöjor och kläder på de fem barnen. Sedan är det dags att ge dem mat. När det är gjort börjar Kali i köket att förbereda förmiddagsmålet, som serveras ungefär klockan nio. Detta brukar vara ett mycket rejält mål mat, bestående av ris och olika typer av gryta. Några av de andra barnen går till skolan runt 9.30 och är borta till eftermiddagen.

Det är ofta lite lugnare under dagen och då försöker vi att hitta på saker med barnen med CP och andra barn och ungdomar som är hemma under dagen. Vi har tagit med oss lite olika leksaker och spel och det har varit väldigt uppskattat. Om det finns el så bloggar vi kanske eller passar på att göra något annat på datorn. Även under dagen blir det lite matning, blöjbyten och liknande. Mitt på dagen brukar vi få ett lite lättare mål mat.

När barnen som varit i skolan kommer hem, så brukar de behöva hjälp med läxläsning. De har väldigt mycket läxor. Ibland riktigt svåra matteläxor tycker Lina som aldrig varit något vidare på ekvationer och algebra, men som får möjlighet att själv lära sig lite här. Efter att barnen med CP blivit matade och gjorts klara för natten äter vi kvällsmat, som även den innebär rejält mycket mat. Kvällen brukar avslutas med lite tid för lekar och bus med barnen innan det är dags för dem att sova, och för oss att blogga om det finns el eller kanske läsa lite.

Det här är alltså de typiska inslagen i en dag för oss här nere i Kathmandu hittills. Men ofta innehåller dagarna mer eller mindre stora överaskningar som bryter mönstret. Igår tog till exempel Rita med oss in till centrala stan och visade oss runt på Kathmandus berömda Durbar-torg. Vi fick även smaka otroligt goda samosas (friterade fyllda knyten) som vi köpte i en liten servering som låg helt otippat innanför en pytteliten gränd. Rita sa att hon brukar ta volontärerna på BAS dit, och vi förstår varför. Det finns inte en chans att turister hittar till det stället, så vi fick verkligen se en genuin bit av vardagen för Kathmandus invånare.

Då vet ni ungefär hur vi tror att vår morgondag kommer att se ut. Om det verkligen blir så eller inte vet vi inte förrän i morgon kväll. Som vi skrivit förut så kan saker hända väldigt fort när de väl händer här, så det gäller att vara beredd på överaskningar.