Ekrat och Resham nya på BAS

På BAS bor personer som genomgår behandlingar på något av Kathmandus sjukhus, men som inte har möjlighet att bo någon annanstans. Varje ny person som kommer till härbärget intervjuas av Rita, grundaren av BAS. Volontärer på BAS får ibland vara med under dessa intervjuer, för att dokumentera och kunna ge en bild av villkoren för många sjuka personer i Nepal.

Härom dagen var vi med när Rita pratade med Ekrat, vars 13-årige son Resham nyligen flyttat in på BAS. Resham genomgår en långvarig terapi (upp till 3,5 år) för leukemi, och behöver bo nära sjukhuset om det skulle uppstå komplikationer mellan behandlingarna, särskilt i början av behandlingen. De kommer från en ort som ligger sju timmars bussfärd bort.

Foto av Ekrat och Resham

Ekrat (till höger) och hans son Resham på BAS tak.

Ekrat berättar att Reshams problem började med att han fick röda fläckar på fingrarna. Läkarna bedömde att det var ett rent hudproblem. Till en början verkade det som att han blivit frisk av behandlingen. Men det visade sig så småningom att det inte var så. En natt när Ekrat sov i samma rum som sin son vaknade pappan av konstiga ljud.
– Han trodde först att det var en mus som sprang omkring i rummet, översätter Rita för oss.

Men när han gick upp för att leta efter musen insåg han att det i själva verket var sonens hjärta som slog så fort och kraftigt att det gick att höra. När de väl kom fram till sjukhuset i Pokhara var sonen svimfärdig, och personalen skickade dem direkt vidare till ett större sjukhus. Några undersökningar av Resham gjordes i Pokhara och sedan valde Ekrat att slutföra Reshams utredning i Kathmandu på Kanti children’s hospital (som ligger nära BAS).

Ekrat betalade en stor summa pengar för undersökningar och det skulle krävas ännu mer pengar för att kunna slutföra utredningen helt. För att ha råd med alla undersökningar fick Ekrat hjälp med pengar av sin släkt och människorna i hembyn. Men det skulle ändå inte räcka med det de kunde få ihop. Ekrats röst brister när han berättar att han till och med var beredd att sälja sin ena njure för att kunna finansiera sonens behandling.

I Kathmandu konstaterade läkarna att Resham har leukemi, och behöver cellgiftsbehandling. Som tur var mötte Ekrat och Resham en välvillig onkolog på sjukhuset i Kathmandu som ordnade så att Reshams undersökning och behandling inte kostar något. Medicinerna får de dock betala för. Läkaren förmedlade även kontakten med BAS.

Ekrats och hans sons situation visar på de tuffa villkor som gäller i Nepal för de som är fattiga. Ekrat försörjer sin familj genom ett jobb som offentligt anställd där han hjälper till på ett kontor. Men på grund av att både han och hans hustru själva tidigare tvingats genomgå dyra medicinska behandlingar så var de fattiga redan innan Reshams insjuknande.