Nya ansikten på härbärget

Nedan följer några korta historier om de människor som genom ditt stöd får hjälp på BAS härbärge.

Selchom Tamang är 40 år och kommer från Trishuliområdet som ligger i bergen 6 timmar med buss från Kathmandu. Hon har en liten familj beståendes man och två barn. Selchom arbetar hela dagarna på fälten, åt en storbonde i området där hon bor. För en månad sedan ramlade Selchom i en sluttning medan hon klippte gräs och bröt benet. Under fem dagar försökte familjen vårda henne i hemmet men insåg allvaret i hennes tillstånd och tog sig tillsammans till Kathmandu och Teaching Hospital. Efter en operation och en 18 dagar lång vistelse på sjukhuset var det dags för Selchom att skrivas ut. BAS blev kontaktade eftersom hon inte hade någon möjlighet att åka hem till bergsbyn för att läka sitt ben. Förhålladena i den avlägsna bergsbyn, brist på pengar och Selchoms ständiga behov av hjälp gör det omöjligt för familjen att ta hand om henne. Så nu bor Selchom på härbärget tills hon är frisk nog att resa hem igen.

Sridhar är en 2 år gammal pojke från Palpa, som ligger 12 timmars bussresa från Kathmnadu. Han lider av leukemi och bor tillsammans med sin äldre bror och mamma hos sina morföräldrar. Pojkens pappa drev tidigare en liten tébutik i hemstaden men då inkomsten från detta inte räckte för att försörja familjen blev han tvungen, som så många fattiga Nepaleser, att åka till Gulfländerna. Detta för att ha möjlighet att försörja familjen. För fyra månader sedan blev Sridhar svårt sjuk med hög feber och kunde inte längre äta. Det lokala sjukhuset hänvisade familjen till barnsjukhuset i Kathmandu; Kanti Hospital, efter att ha insett allvaret i pojkens tillstånd. På Kanti Hospital diagnostiserades Sridhar med cancer och fick vård och blev efter en kort tid piggare. Nu har han inlett kemoterapin och besöker sjukhuset varannan dag tillsammans med sin mamma. Så länge som det behövs kommer de stanna hos BAS.

Mandira är 19 år gammal och lider av tuberkulos och gulsot. Hon har vuxit upp hos sina morföräldrar tillsammans med sin mamma, efter en flykt från en misshandlande pappa. När flickan var 14 år gammal blev hon skickad till släktingar i Kathmandu för att få utbildning och en chans till ett bättre liv. Mandira började utbilda sig till äldrevårdare och bodde hemma hos familjens släktingar. När flickan blev 16 år började en systematisk utfrysning ur hemmet, släktingarna var rädda att flickan skulle, enligt Nepalesisk lag, få tillgång till deras egendom och de ville helt enkelt göra sig av med henne. Hon tvingades utföra tunga sysslor i hemmet, fick nästan ingen mat förutom ris och blev väldigt sjuk i lunginflammation som tillslut visade sig vara Tuberkulos. Mandira stängdes in i ett mörkt rum och isolerades från resten av familjen och fortsatte att förtvina, utan någon som helst omvårdnad. En dag när hon var på sjukhuset för att få medicin mot sin sjukdom träffade hon på en sjuksköterska som hon anförtrodde sig åt. Mandira var i nuläget extremt undernärd och hade ingen ork att ta sig fram. Sjuksköterskan kontaktade förfärad BAS och bad om hjälp eftersom flickans dagar var räknade. Mandira togs genast emot med öppna armar på härbärget. Hon har återfått livslusten och får den vård och medicin hon behöver. Eftersom hon lider av allvarligt smittsamma sjukdommar får hon bära en mask och bo i ett eget rum för att inte riskera att smitta de andra patienterna.