Volontären Linas berättelse om Devi Goli
Det här är Devi Goli, en 28-årig kvinna från Parbat-distriktet, som nu tillfälligt bor på BAS. Devi gifte sig när hon var 15 år, har två barn, en dotter på nio år och en son på 11. När Devi var 22 år lämnade hennes man henne för en ny kvinna. Familjen har det tufft ekonomiskt, men har lyckats relativt bra trots detta. Hon började arbeta som sömmerska och studerade på kvällsid för att lära sig läsa och skriva ordentligt. Fram till dess att hon blev sjuk har hon arbetat på sitt egna företag med att sy. Hon bor tillsammans med sin mamma och sina två barn.
Sedan Devi blev sjuk har hon haft ett utdraget lidande med flera operationer och långa sjukhusvistelser. Det började med att hon fick problem med sin lever och därefter även njurarna, vilket man inte lyckades behandla. Under två månader vistades hon på det regionala sjukhuset innan man där konstaterade att man inte kunde hjälpa henne ytterligare. Hennes mamma lyckades med hjälp av släkt och bekanta samla in pengar för att bekosta en resa för Devi till Katmandu för vidare behandling. Hon låg därefter en månad på ett av sjukhusen i Kathmandu och blev opererad för njursten. Inte heller denna behandling gjorde henne frisk och med de sista insamlade pengarna från släkt och bekanta sökte de sig till Teaching Hospital. De hade inte tillräckligt med pengar för att täcka all behandling, men Devis mamma och syster kämpade för att övertyga läkarna och till sist gick de med på att hjälpa Devi. Hon opererades på nytt, blev inte bra och fick mindre och mindre ork att fortsätta kämpa.
Jag och Rita besökte henne och familjen på sjukhuset och hon var då så svag att hon inte orkade äta eller öppna ögonen. Men läkarna på Teaching Hospital visade ytterligare stöd och såg till att hon kom i kontakt med ett privat sjukhus och bekostade ytterligare behandling där. Man utförde en femte operation och det verkar nu som att Devi är fri från njursten och vidare problem med njurar och lever. Hon är fortfarande väldigt svag och har nu fått möjlighet att vila upp sig på BAS, innan hon är stark nog att återvända till sin hemby och sina barn. PÅ BAS får hon mat, husrum och hjälp med betalning utav medicin. Devi kom för övrigt i kontakt med BAS genom sin syster, som bor på BAS under tiden som hennes son Aditya behandlas för cancer (se tidigare inlägg).
Härbärgets nya medlemmar
I december kom det nya personer till BAS. Här följer några korta beskrivningar om deras livsöden och hur BAS försöker hjälpa till.
Det här är Pushpa Dahal från Dolaka District i östra Nepal, 6-7 timmar med buss från Kathmandu. Pushpa är 5 år, lider av blodcancer och är här med sin mor. Behandlingen sker under en två-årsperiod av vilket ett år måste spenderas i Kathmandu. Pushpa och hennes mor blir således kvar på BAS ett helt år. Kostnaden för behandlingen är ca 45-50000kr. Familjen har lyckats låna ihop 5000kr från byborna i Dolaka. Var resten av pengarna ska komma i från återstår att se, men vi hoppas att sjukhuset kommer hjälpa denna familj. Pushpas pappa jobbar i armen och har en månadslön på ca 800kr. Hennes två bröder, 8 och 10 år, bor numera ensamma i Dolaka under veckodagarna då pappan jobbar. Pushpas problem började för 15 månader sedan med svår ledvärk. De sökte sig då till det lokala sjukhuset i Dolaka. De försåg flickan med en shaman som skulle sjunga ut värken. Detta fortsatte i 14 månader innan familjen tog sig till Kathmandu och här fastslogs det snabbt att Pushpa led av blodcancer. Nu hoppas vi på att hitta hjälp och finansiellt stöd för vidare behandling.
Laxman Pokhrel är runt 45 år och kommer från distriktet Morang, ca 15 timmar från Kathmandu. Laxman arbetade i 15 år som militärpolis, men slutade för sex år sedan i samband med oroligheterna kring regeringsskiftet. Han började då arbeta som byggnadsingenjör. Det var på grund av arbetet som han sökte sig till Kathmandu.
Adityas mor tog med pojken till sjukhus för första gången när han var 2 år. Innan sjukdomen upptäckts fick de besöka tre sjukhus, som inte var kapabla till att hitta sjukdomen. På Kanti hospital i Kathmandu, det stora barnsjukhuset, upptäckte man slutligen att Adityas led av cancer. En väldigt kostsam treårig behandling behövdes för att kurera Aditya och familjen blev tvungna att pantsätta hela gården för att kunna finansiera detta.
Gott Nytt År!
Samtidigt vill vi tacka för alla gåvor och all hjälp BAS fått under 2011!
Det har varit ett fantastiskt år på många sätt och stödet till BAS har ökat, vilket vi är oerhört glada och tacksamma över. Vi har tack vare detta kunnat hjälpa fler behövande. Dessutom är vi på god väg till att samla ihop summan som behövs för att köpa marken där vi vill bygga ett alldeles eget BAShärbärge, i framtiden.
Hjärtligt tack för Dina gåvor, de gör så enormt stor skillnad!
Under 2011 har vi dessutom haft många fantastiska volontärer från Sverige och andra länder hos oss, gamla som nya! Det har varit underbart att få välkomna alla till vår BASfamilj och vi har fått så mycket hjälp, glädje, fina möten, vänner och minnesvärda stunder. Tack till alla er fantastiska volontärer!
2012 välkomnar vi med stor positivitet och energi och med siktet intällt på att hjälpa ännu fler behövande i Nepal! Vi hoppas att även Du vill hjälpa oss att nå detta mål.
Tack för ditt engagemang och stöd!
Siya Ram Raiyadav är 56 år och kommer från en by vid namn Sarlahi i östra Nepal. Han lider av en ögonsjukdom och kom till Teaching hospital genom att en läkare från hembyn träffat på Siya och velat hjälpa mannen. Siya är helt ensam, hans föräldrar dog när han var barn och hans fru lämnade honom strax efter giftemålet. I hembyn hjälper han människor med olika sysslor och i gengäld får han mat och husrum. Då hans syn långsamt försämrades till den grad då han knappt såg och därför inte heller kunde utföra sitt arbete, insåg läkaren att denna man måste hjälpas. I Kathmandu fick Siya en avgiftsfri ögonoperation tack vare Teaching Hospital och behöver stanna kvar för vidare behandling. På BAS får han omvårdnad, mat och husrum då han inte har några som helst ekonomiska resurser eller anhöriga som kan hjälpa till.
Detta är den 14 månader gamla Lila Maya Syangtan, hon bor tillsammans med sina fyra syskon och föräldrar i Sindhili i östra delarna av Nepal. Lilas föräldrar arbetar som skräddare i hembyn. Hon lider av Leukemi och kom till Kathmandu efter att det lilla lokala sjukhuset inte förmått att få bukt med hennes höga feber. Man förstod helt enkelt inte orsaken till hennes sjukdomstillstånd. Mamman sålde familjens höns och getter för att ha råd att resa med flickan till barnsjukhuset, Kanti hospital i huvudstaden. Väl på sjukhuset visade sig att Lila lider av cancer och på grund av familjens fattigdom får hon en stor del av cellgiftsbehandlingen gratis. Så länge flickan är sjuk kommer hon och hennes mamma få bo hos BAS.
